Att se glas blåsas är en av de stora upplevelserna i Glasriket. Det går fort, det är varmt och det ser nästan enkelt ut. Bakom varje rörelse ligger år av träning. Den här guiden förklarar vad som händer i hyttan, från råvarorna till det färdiga glaset, så att du förstår mer nästa gång du står vid avspärrningen.
Råvarorna
Glas tillverkas i grunden av sand, soda och kalk. Sanden är den viktigaste beståndsdelen och består till största delen av kvarts. Soda sänker temperaturen som behövs för att smälta sanden, och kalk gör glaset mer beständigt. Till blandningen, som i hyttan kallas mäng, läggs ofta krossat glas från tidigare tillverkning, som smälter lättare och gör blandningen jämnare.
Färg får glaset genom att metalloxider tillsätts. Några exempel:
- Kobolt ger blått.
- Järn ger grönt, och det är järnet som ger flaskglaset dess gröna ton.
- Koppar kan ge blått eller grönt beroende på förhållandena.
- Guld kan ge rött och rosa i olika nyanser.
- Mangan har använts både för att ge violett och för att ta bort grönaktiga toner.
Ugnen och värmen
Mängen smälts i en ugn som håller en temperatur på över tusen grader. Smältan måste få tid att bli jämn och fri från bubblor innan glaset kan arbetas. Ugnen hålls varm dygnet runt, eftersom det tar lång tid och mycket energi att värma upp den igen. Det var därför hyttorna förr arbetade i skift, och det är därför energikostnaderna har betytt så mycket för brukens ekonomi.
Förutom smältugnen finns ofta en mindre ugn där glaset värms upp igen medan det formas, eftersom det svalnar och stelnar snabbt i luften.
Verktygen
Glasblåsarens verktyg är förvånansvärt enkla. Det handlar framför allt om:
- Pipan, ett långt rör av metall som glasblåsaren tar upp glas med och blåser genom.
- Bänken, där glasblåsaren sitter och rullar pipan fram och tillbaka längs bänkens armar.
- Blocket, en urholkad träform som hålls blöt så att glaset glider på ett lager av ånga.
- Tänger och saxar, som används för att forma, nypa och klippa det varma glaset.
- Punteln, ett massivt järn som fästs i glasets botten när pipan tas bort, så att mynningen kan formas.
- En slät platta av metall eller sten, där kulan rullas för att få jämn form.
Steg för steg
Exakt hur ett föremål blåses beror på formen, men grundstegen ser ofta ut så här:
- Glasblåsaren sticker in pipan i ugnen och vrider upp en klump smält glas, en kula.
- Kulan rullas mot plattan eller formas i blocket, och en liten bubbla blåses in.
- Fler lager glas tas upp ur ugnen tills det finns tillräckligt med material.
- Glaset formas genom att pipan hela tiden vrids, så att tyngdkraften inte drar det snett.
- Vid formblåsning blåses glaset upp i en form av trä eller metall. Vid friblåsning formas det enbart med verktyg, rörelse och andning.
- Punteln fästs i botten, glaset knäpps loss från pipan, och mynningen värms och formas.
- Föremålet slås loss från punteln och bärs till kylugnen.
Pipan vrids hela tiden. Det är det som gör att glasblåsare ser ut att aldrig stå still, och det är det som ger glaset dess runda, jämna form.
Hyttlaget
I de klassiska hyttorna arbetade man i lag. Mästaren var den mest erfarne och gav föremålet dess slutliga form. Runt mästaren fanns de som tog upp glas ur ugnen och gjorde kulor, de som blåste upp formen och de som bar det färdiga glaset till kylugnen. Inbärarna var ofta unga, och för många var det första steget mot yrket. Hur livet runt hyttlaget såg ut beskriver jag i artikeln Livet på bruksorten.
Arbetet i lag ställer stora krav på samordning. Glaset väntar inte, och varje person måste vara på rätt plats i rätt ögonblick. Den som ser ett erfaret hyttlag arbeta ser nästan en dans.
Kylugnen
Ett glas som svalnar för snabbt får spänningar och kan spricka, ibland långt senare. Därför placeras glaset i en kylugn där temperaturen sänks långsamt under flera timmar. Det är ett av de steg som besökare sällan ser, men det är helt avgörande för att glaset ska hålla.
Efterbehandlingen
När glaset har svalnat kan det bearbetas vidare. Vanliga tekniker är:
- Slipning, där glaset formas eller dekoreras med roterande skivor och ger skarpa facetter.
- Gravyr, där motiv skärs in med små hjul och ger mjukare, matta linjer.
- Etsning, där syra används för att ge matta ytor eller mönster.
- Blästring, där sand eller annat material blåses mot ytan.
- Målning, där färg bränns fast på glaset.
Flera av de mest kända teknikerna i svenskt konstglas kombinerar arbetet i hyttan med efterbehandling. I graal och ariel arbetas mönstret fram i ett kallt ämne som sedan värms upp och blåses vidare. Läs mer i artikeln Graal och ariel.
Pressglas och fönsterglas
Allt glas blåstes inte. Pressglas tillverkas genom att smält glas pressas i en form av metall. Det gav billigt glas med skarpa mönster, och mycket av det glas som fanns i vanliga hem var pressat. Ofta syns sömmar där formens delar mötts.
Fönsterglas blåstes förr som stora cylindrar som sedan skars upp och värmdes tills de kunde plattas ut. Metoden ersattes med tiden av industriella processer, men den är en del av glasbygdens historia, och gamla fönsterrutor med små ojämnheter berättar fortfarande om den.
Att se det själv
Inget slår att se glas blåsas på riktigt. Kontrollera vilka hyttor som är i drift när du vill åka, och läs guiden Att besöka glasbygden för fler råd. Den som vill veta hur man känner igen olika tekniker i färdigt glas hittar hjälp i artikeln Att känna igen konstglas.
