Två ord dyker upp gång på gång när man läser om svenskt konstglas: graal och ariel. Båda teknikerna utvecklades vid Orrefors under 1900-talets första hälft, och båda bygger på samma grundidé. Mönstret ska inte ligga på ytan, utan inne i glaset.
Graal: mönstret som blåses in
Graaltekniken utvecklades vid Orrefors under 1910-talet. Konstnären Simon Gate och glasblåsaren Knut Bergqvist brukar nämnas som upphovsmän. Förenklat går det till så här:
- Glasblåsaren gör ett ämne i flera lager, där ett färgat lager ligger över ett klart.
- Ämnet får svalna, och mönstret arbetas fram i det färgade lagret genom etsning, slipning eller gravyr.
- Ämnet värms upp igen i hyttan, kläs med ett nytt lager klart glas och blåses till sin slutliga form.
Resultatet är ett föremål där mönstret ligger inneslutet mellan två lager glas. Under uppblåsningen sträcks och mjukas mönstret, vilket ger graalglaset dess flytande, lite drömska karaktär. Senare utvecklades varianter där mönstret blev skarpare och mer bildmässigt, inte minst i de kända fiskgraalerna.
Ariel: luften som tecknar
Ariel kom under 1930-talet och utvecklades av Vicke Lindstrand, Edvin Öhrström och glasblåsaren Gustav Bergkvist. Här blästras mönstret djupt ned i ett ämne i flera lager. När ämnet sedan kläs med klart glas stängs fördjupningarna in som luftfickor. Luften blir en del av bilden och ger linjer som skimrar när ljuset faller på dem.
Arielglas känns ofta tyngre och mer skulpturalt än graal. Väggarna är tjocka och mönstret kan ha ett tydligt djup.
En sak som gör ariel svår att efterlikna är precisionen. Fördjupningarna måste vara rätt utformade för att luften ska stängas in på rätt sätt, och det krävs stor skicklighet i hyttan för att inte förstöra mönstret när ämnet kläs och formas.
Varför teknikerna blev så viktiga
Graal och ariel visade vad som kunde hända när konstnärer och hyttans mästare arbetade tillsammans. Ingen av teknikerna hade varit möjlig utan glasblåsarnas kunnande. Det är ett av skälen till att svenskt glas från den här tiden ofta beskrivs som ett samarbete snarare än som en konstnärs verk.
Så känner du igen dem
- Graal: mönstret ligger inne i glaset, ofta med mjuka konturer och färger som flyter något.
- Ariel: mönstret består av inneslutna luftlinjer eller luftfält som glimmar i ljuset.
- Båda: tjockt glas, signatur och modellbeteckning på undersidan på många föremål.
Signaturer och beteckningar kan ge mycket information, men de kräver vana att tolka. Jag går igenom grunderna i artikeln Att känna igen konstglas. Den som är osäker bör jämföra med museernas samlingar eller fråga en värderingsman.
Se dem i verkligheten
Bilder gör sällan graal och ariel rättvisa, eftersom mycket av verkan ligger i hur ljuset rör sig genom glaset. Museer med glassamlingar, som The Glass Factory i Boda och Smålands museum i Växjö, är bra ställen att se dem i verkligheten. Mer om bakgrunden finns i artikeln När formgivarna kom till bruken.
