Verner startar Grönqvists i Gullaskruv
Verner tog över efter sin far. Han ville göra en satsning genom att bygga en affär och charkuteri i Orrefors. Där blev det stopp. Han fick inte köpa någon tomt eftersom där redan fanns två affärer, Anderssons och Konsum.I Gullaskruv gick det bättre trots att både Anderssons och Konsum även fanns där. Under åren 1937-1938 uppförde Verner en fastighet med källare och ett plan för en liten butik. Det var orostider ute i Europa och Verner tillsammans med alla andra karlar blev kallade till beredskap. Verner hade bytt upp sig till en lite större butiksbil, en Ford med en något större låda bak. Tyvärr var den så bra att den var attraktiv för krigsmakten som beslagtog den för att användas i försvaret av fosterlandet.
Korv och gengas
Kriget tog slut och tillverkningen kunde komma igång.Det var fortfarande svårt att få tag på bensin till bilarna. Gengas var då ett alternativ. Vid ett par gånger blev Verner kolosförgiftad och hamnade på Växjö lasarett. När det var kallt så var oljan i motorn nästan i fast form. Knepet var att elda under för att tina upp oljan så pass att det gick att dra runt motorn. Det var även problem med däcken. De var svåra att få tag på eftersom krigsmakten då behövde dem bäst. Resultatet blev att man ständigt körde punktering på de utslitna däcken.
Verner gör en anhalt vid Gerdas Kafé och Pensionat i Gullaskruv (mitten av 1930).
Eftersom det redan fanns butiker i Gullaskruv så gällde det att hitta nya marknader. Butiksbussar var ett sätt att utvidga kundkretsen. I mitten av 1940-talet lät Verner bygga om en Volvo PV-60 till butiksbuss. Kunderna fick fortfarande stå utanför bussen och beställa sina varor. Sortimentet var nu utökat med det mesta som kunde förekomma i en livsmedelsbutik, dock inte mjölk.
Man måste kunna gå in i bussen
Det kom lagar och förordningar som sade att kunden måste kunna gå in i bussen och stänga dörren efter sig Verner lät helt enkelt förlänga bussen med en halv meter så att en dörr kunde hängas dit.
Hanteringen med is för kylning var omständig. Det blev en lättnad 1959 då vi skaffade en buss med inbyggt kylaggregat. Djupfrysta varor klarade inte aggregatet så kunderna fick vänta med att köpa glass.
Som mest hade vi två bussar igång samtidigt. För att sköta ruljansen hade vi fem anställda. På måndagar stod bussarna stilla för service och påfyllning av varor. Turerna var upplagda så att det var en slinga varje veckodag, utom måndag. Det kunde t ex vara en tur åt Fröseke, Gödeshult, Älghult, Idesjö. En annan gick över Lenhovda och Kosta. Kunderna längs slingan fick besök en gång i veckan. En av bussarna gick i tätorterna Orrefors, Flygsfors och Gadderås. Här hade kunden möjlighet att välja på två tillfällen i veckan.
Den första butiken i Gullaskruv
Den första butiken i Gullaskruv byggdes 1938-1939. Det var egentligen en villa av Åsedatyp som anpassats något. Under hela huset fanns en källare där charkuteriet skulle rymmas. Själva butikslokalen var trång och rymde barar tre-fyra personer. Här fanns även andra varor än köttprodukter.
Det kom större krav på miljö och kylning och 1965 var det dags för en tillbyggnad. Anderssons affär i Hälleberga var borta och bruket hade omkring hundra anställda. Visserligen hade bilarna blivit vanliga men de stora varuhuskedjorna hade ännu inte dykt upp. Man gjorde sina inköp i huvudsak på hemorten.
Verner drog sig tillbaka 1972 och lät sönerna Ingemar och Hans ta över.
Källa: Eko från Hälleberget
Dokumentation i Glasbruksbygd 2002
Berättare: Nils Grönqvist